Var börjar man lära sig?

Ofta när vi lägger upp kurser och utbildningar så utgår vi från att det finns en naturlig progression inom ett visst ämne. För att kunna lära sig C måste vi först lära oss B och innan det A. A leder alltså till B som sen leder till C.

Tänk om det inte är så?

Är kunskap verkligen en rak linje från A till O? Eller är kunskap ett moln, ett nätverk av olika delar som hänger ihop? Det finns teorier som gärna beskriver kunskap som just ett nätverk i olika former.

Låt oss säga att lära sig ett visst ämne är som att lära känna en stad. Visst kan jag beskriva vägen mellan två punkter på ett linjärt sätt, t.ex så här:

Om du börjar på kungsgatan, vid korvkiosken. Sen går du mot domkyrkan innan du vänder till vänster vid bokhandeln. Sen går du c.a 300 m. Då har du kommit fram till en park. Sväng höger där och gå 2 kvarter. Sen är du framme.

Det här var en linjär beskrivning som talar om hur man kommer från Korvkiosken på Kungsgatan till varthän man nu ska nånstans.

Men resten av staden då? Ska jag ge en lång vägbeskrivning som beskriver en promenad genom hela staden? Eller ska jag ge en massa korta vägbeskrivningar som alla börjar vid korvkiosken? Dessa vägbeskrivningar kanske överlappar varandra, och i slutändan kan personen som vill lära sig staden förhoppningsvis binda ihop dem.

En annan frågeställning som också dyker upp här: Hur vet jag att det är just vid korvkiosken som personen börjar? Personen kanske börjar någon helt annan stans. Vid centralstationen kanske, eller vid informationsskylten vid infarten till staden.

Jag tror att många ämnen är komplexa kartor snarare än linjära progressioner. De hänger ihop på långt mycket komplexare sätt än t.ex en stad. Dock så är staden en bra bild för hur jag menar och ser på det. Jag ser framförallt två problem som det här synsättet medför i "traditionell" undervisning med ett mer linjärt synsätt.

För det första: Hur kan vi applicera en linjär progression på något som inte följer ett linjärt mönster?

För det andra: En linjär progression förutsätter att vi vet var startpunkten är. Problemet är att inga personer börjar på samma punkt när de börjar utforska ett nytt ämne. Kanske är det så att en person som verkar ha svårt för ett visst ämne egentligen bara börjar på en annan punkt än de vanligaste linjära beskrivningarna av ämnet.

Semester

Efter en hektisk vår så är det semester. När man kommer ifrån den vanliga rutinen får man ett annat perspektiv på saker och ting. Nu i sommar ska jag försöka dela de tankar och funderingar jag har efter senaste terminen och året.

Områden som kan tänkas komma på tapeten är hur man bygger en lärandemiljö, balansen mellan att uppmuntra starka studenter och stötta svaga studenter. Jag har också tänkt titta närmre på
begreppet icke-linjär kunskap och lärande.

Funderingar kring tryckfel

Häromdan fick jag hem en bok om datorgrafik som jag beställt (närmre bestämt om den teknik som bl.a Pixar använder i filmer som Cars, Hitta Nemo osv). Målsättningen är att få en inblick i och lära mig lite om just den här speciella tekniken.

Efter att ha arbetat mig genom ett par av de olika exemplena i boken så upptäckte jag att boken innehåll en förhållandevis hög nivå av fel. Detta var självklart lite frustrerande, för nu fick jag sitta och leta på andra ställen och hitta andra källor för att lista ut hur det egentligen skulle vara. Efter tredje felet som jag fick lösa så slog en tanke mig. I mitt sökande så fick jag ju själv bygga upp kunskap nog att korrigera felen, och det medförde också att jag lärde mig mer om principerna bakom. Därmed fick jag en djupare förståelse för vad texten och exemplena handlade om än om allting varit rätt från början i boken.

Nu vet jag att det finns många pedagogiska principer som talar emot att man ska visa "fel", men det var ändå en liten ögonöppnare för mig hur mycket jag lärde mig på de här tryckfelen i boken.

Connectivism - en lärandeteori

Connectivism är en teori kring lärande (särskilt e-lärande) och kunskap som först grundades av George Siemens. Han ansåg att traditionella teorier inte räckte till för att beskriva processerna som möjliggörs av modern, digital teknologi.

Den grundläggande kunskapssynen inom connectivism är att all kunskap (även kunskap utanför oss) består av små noder med specialiserad kunskap som kopplas ihop i ett komplext nätverk. Lärande består framförallt av att vi skapar kopplingar mellan dessa små noder, dvs att nätverket växer, binds ihop och förändras.

Connectivismen hävdar att vi lever i en ständigt föränderlig tillvaro. Vårt interna kunskapsnät är dynamiskt och vår omgivning förändras ständigt. Därför är vår förmåga att lära nytt och lära om (dvs att koppla ihop noder) viktigare än vad vi vet i ett visst givet tillfälle.

Jag har samlat fler länkar och information kring connectivism och e-learning på en öppen google notes-sida.

Min sida om e-lärande och connectivism

Format på materialet

Många av mina kurser är helt eller till väldigt stor del webb-baserade. Allt material publiceras på webben, all information publiceras på webben osv. Trots detta formaterar jag många av mina dokument enligt traditionellt upplägg. När jag utformar kursinformation, studiehandledningar osv så är mitt primära format ett A4-papper såsom det är inställt i Word.

Måste det vara så? Diskussioner jag var med i för någon dag sedan fick mig att fundera på om man inte kan tänka på nytt sätt när det gäller utformning av material. Man skulle kunna använda sig av format som är mer anpassade för att läsas på skärm och i större utsträckning använda sig av grafik, bilder och diagram. En enkel början vore att bryta sig loss från A4-mallen och i stället använda ett liggande format som är mer anpassat efter skärmens dimensioner. Word kanske inte är det bästa programmet för detta, men bara att byta till Powerpoint eller liknande skulle kunna vara en intressant möjlighet.

I förlängningen av det här skulle man kunna göra interaktiva eller multimediala dokument. Dit ser jag dock att steget är lite längre.

Principer för e-lärande

I samband med en kurs i Multimediaproduktion fick jag anledning att leta upp riktlinjer och principer för vad man ska tänka på i utformandet av e-lärande-produkter. De är baserade på en kognitivistisk modell, och huvudprincipen är att fokusera budskapet och tänka på att vår förmåga att ta in intryck är begränsad.

De sex principerna är:

• Multimediaprincipen
• Att kombinera text och bild inverkar positivt på inlärande jämfört med om bara text används.
• "Contiguity"-principen
• Om element som hör ihop placeras nära varandra inverkar detta positivt på inlärningen. Därför ska t.ex en förklarande bildtext vara sammanlänkad med bilden, och inte ligga en liten bit därifrån.
• Om man har en uppgift som ska utföras eller en fråga som ska besvaras på ett speciellt sätt, så ska instruktionerna befinna sig i nära anslutning till frågan eller uppgiften. De ska inte hittas på en annan sida.
• Modalitets-principen
• Om det som visas av visuell grafik förklaras med ljud istället för text inverkar detta positivt på inlärande.
• En bakomliggande förklaring är att vår förmåga att ta in intryck via synen är begränsad. Om vi fördelar intrycken på flera sinnen blir det lättare för oss att hantera och bearbeta informationen.
• Redundans-principen
• Om samma information finns som både text och ljud (t.ex en inspelad röst) så kan detta inverka negativt på inlärandet.
  
• Denna princip kan också utvidgas så att om ett komplext skeende visas grafiskt så ska ljud-berättande undvikas. Detta för att det inte ska komma in för mycket information samtidigt.
  
• "Coherency"-principen
• Om för mycket dekorativ grafik/ljud/text används kan detta inverka negativt på inlärandet.
• Bakgrundsljud, för mycket grafisk utsmyckning eller t.ex intressanta anekdoter i text drar uppmärksamheten från det som är relevant.
• Detta gäller även ren text. Studier har visat bl.a följande: En grupp med studenter som fick läsa en "renskalad" text utan kuriosainformation och anekdoter presterade bättre på ett orsak-verkan-prov kring ämnet än en annan grupp som fick läsa exakt samma text, men med kuriosa-information och anekdoter tillagda.
• Personlighetsprincipen
• Användandet av informellt språk och en "pedagogisk agent", dvs någon/ något i applikationen som fungerar som lärare, inverkar positivt på lärandet.
• Denna agent behöver inte se realistisk ut, utan det viktiga är känslan att en person förmedlar informationen.
  

Eftersom jag tittar en del på vilka möljigheter till multimedia-användande webben ger så är det här viktiga principer att ha med sig i utformandet av sina föreläsningar.

Föreläsning baklänges

För ett tag sedan skulle jag ha en föreläsning i ett ganska komplext ämne, och funderade ganska länge på hur jag skulle lägga upp det så att de olika delarna föll på plats på ett naturligt sätt. Den lösning jag kom fram till var helt enkelt att hålla föreläsningen baklänges.

Med det menar jag att jag började att prata om vad slutresultatet skulle vara (just den här föreläsningen handlade om ett steg i en produktionsprocess). Utifrån det kunde jag sen prata om vilka steg som leder fram till slutresultatet, och sen i sin tur vilka steg som leder fram till dessa steg osv.

På det sättet så fick föreläsningen en röd tråd, och när jag berättade om en viss detalj, så visste studenterna redan anledningen till detta, eftersom de redan visste vart föreläsningen var på väg. Min upplevelse var att studenterna fick ett högre helhetsmedvetande, och hade lättare att följa med i föreläsningen. Denna förståelse följde också med till den efterföljande laborationen.

Min tanke är att även i framtiden använda den här principen, och kanske försöka utvärdera när den är användbar och när den mer blir krystad.