Ett klassiskt påstående av lärande och undervisning är att vi alla har olika lärstilar. En del lär sig linjärt genom skriven text och andra i bilder, en del är väldigt konkreta och andra är väldigt abstrakta osv. Som lärare får man ofta höra från studenter att kurser och föreläsningar ska anpassas så att de passar alla typer av lärstilar.
Nu i samband med att jag helt plötsligt går en kurs själv så började jag reflektera över hur jag ser på det utifrån jag-som-student-perspektiv. Det som gör den här kursen lite speciell för mig är att den dels är inom ett helt nytt område för mig, och dels att det är en typ av kurs jag är förhållandevis ovan vid. Det är ganska massiva textmassor som ska behandlas och läsas in.
Jag tror inte den formen passar mig så bra om jag ska vara ärlig.
Så, vem bär, enligt mig, ansvaret för att kursinnehållet ska passa mig?
Jo, jag! Jag och ingen annan. Materialet finns i den form det finns, och om jag vill få ut något av kursen så är det lika bra att jag sätter igång och omvandlar det till en form som passar mig. Bara jag vet vilken den här formen är, och bara jag kan omvandla det till något som passar mig.
Den förväntan jag har på kurs-ansvarig är möjligtvis en viss öppenhet för att jag kommer att göra detta. En öppenhet att titta på olika sätt som jag bearbetar materialet på. Helst hade jag sett att jag kunnat använda detta material sen i någon form av examination, men inte heller där ligger ansvaret på examinator. Vill jag överbevisa någon att jag kan området, så är det mitt ansvar att se till att informationen kommer fram på ett sätt som mottagaren förstår.
Det var mina tankar kring mig som student. Om jag nu tar på mig lärar-mössan igen och går tillbaks till mig dagliga jobb, vad medför då detta? Ska jag bli helt blasé på allt vad lärstilar heter och bara gå efter vad jag själv tycker är bra? Det är ju ändå studenternas ansvar att omvandla det till sitt.
På den frågan är jag lite kluven. Till syvende och syst är det studenterna som har ansvar för sitt lärande, inte jag. Jag kan också göra ett bättre (vad nu det innebär) jobb och arbeta effektivare (vad nu det innebär) om jag får arbeta enligt ett system och ett tankesätt som passar mig. Samtidigt så vill jag ju att så många som möjligt utvecklas så mycket som möjligt på mina kurser. Då måste jag väl anpassa mig efter deras lärstilar?
Mitt slutgiltiga svar här för tillfället är nog ändå: Nej, det måste jag inte. Ännu viktigare är: Det kan jag inte! Allt jag kan skapa är förutsättningar för att studenterna ska kunna bygga sitt eget lärande. Att sen anpassa kursen efter de individuella lärstilarna, det är upp till varje student. Mitt jobb är att se till att kursen har en struktur så att denna individuella anpassning är möjlig (inom rimliga gränser). Mitt jobb blir också att uppmuntra till detta, och kanske att utforma uppgifter så att redovisning kan sek på ett mer indivudialliserat sätt.
Så, sammanfattningsvis: Nej, jag kan inte anpassa kursen efter allas olika lärstilar, det är upp till varje student. Det jag kan göra är att utforma kursen så att varje student kan och uppmuntras till att göra detta.
Nu i samband med att jag helt plötsligt går en kurs själv så började jag reflektera över hur jag ser på det utifrån jag-som-student-perspektiv. Det som gör den här kursen lite speciell för mig är att den dels är inom ett helt nytt område för mig, och dels att det är en typ av kurs jag är förhållandevis ovan vid. Det är ganska massiva textmassor som ska behandlas och läsas in.
Jag tror inte den formen passar mig så bra om jag ska vara ärlig.
Så, vem bär, enligt mig, ansvaret för att kursinnehållet ska passa mig?
Jo, jag! Jag och ingen annan. Materialet finns i den form det finns, och om jag vill få ut något av kursen så är det lika bra att jag sätter igång och omvandlar det till en form som passar mig. Bara jag vet vilken den här formen är, och bara jag kan omvandla det till något som passar mig.
Den förväntan jag har på kurs-ansvarig är möjligtvis en viss öppenhet för att jag kommer att göra detta. En öppenhet att titta på olika sätt som jag bearbetar materialet på. Helst hade jag sett att jag kunnat använda detta material sen i någon form av examination, men inte heller där ligger ansvaret på examinator. Vill jag överbevisa någon att jag kan området, så är det mitt ansvar att se till att informationen kommer fram på ett sätt som mottagaren förstår.
Det var mina tankar kring mig som student. Om jag nu tar på mig lärar-mössan igen och går tillbaks till mig dagliga jobb, vad medför då detta? Ska jag bli helt blasé på allt vad lärstilar heter och bara gå efter vad jag själv tycker är bra? Det är ju ändå studenternas ansvar att omvandla det till sitt.
På den frågan är jag lite kluven. Till syvende och syst är det studenterna som har ansvar för sitt lärande, inte jag. Jag kan också göra ett bättre (vad nu det innebär) jobb och arbeta effektivare (vad nu det innebär) om jag får arbeta enligt ett system och ett tankesätt som passar mig. Samtidigt så vill jag ju att så många som möjligt utvecklas så mycket som möjligt på mina kurser. Då måste jag väl anpassa mig efter deras lärstilar?
Mitt slutgiltiga svar här för tillfället är nog ändå: Nej, det måste jag inte. Ännu viktigare är: Det kan jag inte! Allt jag kan skapa är förutsättningar för att studenterna ska kunna bygga sitt eget lärande. Att sen anpassa kursen efter de individuella lärstilarna, det är upp till varje student. Mitt jobb är att se till att kursen har en struktur så att denna individuella anpassning är möjlig (inom rimliga gränser). Mitt jobb blir också att uppmuntra till detta, och kanske att utforma uppgifter så att redovisning kan sek på ett mer indivudialliserat sätt.
Så, sammanfattningsvis: Nej, jag kan inte anpassa kursen efter allas olika lärstilar, det är upp till varje student. Det jag kan göra är att utforma kursen så att varje student kan och uppmuntras till att göra detta.
