Lärverktyg: Quizinator for Teachers, Instructors, and HomeSchoolers

Quizinator är en intressant liten gratistjänst för att designa och lagra tentamen, prov, frågesporter och liknande. Den är lite amerikansk i sin design, men verkar ändå som att den kan vara användbara oavsett vilken typ av frågor och examinationer man uppskattar.

Teacher Resources: Quizinator for Teachers, Instructors, and HomeSchoolers

Utvärdering av kurser

En viktig del för vidareutvecklandet av kurser är självklart en utvärdering och uppföljning av tidigare kurstillfällen. Denna sker på många olika sätt, och jag tänkte här dela det sätt som jag tycker ger mest.

Alltid när jag rättar och bedömmer uppgifter, alternativt sitter på seminarier, så har jag ett anteckningsblock eller laptop framme. I ett speciellt dokument (ofta använder jag numera Evernote) så skriver jag upp tankar och idéer som dyker upp under tiden.

Vad tycker jag då jag får ut av detta som man kanske inte fått på andra sätt:

• Man ser ganska snabbt om det finns återkommande problem i studenternas lösningar. I så fall är det något som bör belysas i framtiden. 
• Jag använder mig ofta av olika typer av rapporter och processanalyser, där det ska ingå externa referenser. Detta är en lysande källa till framtida resurser att använda i kurserna.
• Det är inte helt sällan studenterna själva efterlyser saker i dessa processanalyser/ rapporter. Detta fångar jag också upp så ofta jag kan. 
• Slutligen sitter vi ofta och rättar flera stycken tillsammans. De diskussioner vi för då är också något jag ofta försöker anteckna och ta med mig inför framtida kurs-utformningar.

Av de olika metoder och verktyg jag använder för kurs-utvärdering så är dessa de jag tycker ger mest konkreta tips och tankar. Visst har även frågeformulär mm en viktig plats, men det är sällan de ger så mycket som de här diskussionerna ger.

Övningar som lärobjekt

Ett traditionellt upplägg, oavsett om det är distansundervisning eller undervisning på plats, är att många kurser består av föreläsningar och därpå följande övningar. 

Jag har mer och mer känt att den modellen har vissa nackdelar, och har därför börjat skissa på ett lite alternativt upplägg, som jag kommer att försöka implementera.

Tanken är att hela kursen i princip är en lång serie övningar. De börjar på väldigt enkel, grundläggande nivå. Därefter lägger man till svårigheter allteftersom. Det viktiga här är att övningen innehåller information som krävs för att klara av den. Det är också så att hoppen mellan varje övning ska vara ganska små, så att nästa steg ska aldrig vara oöverstigligt. 

Man skulle då t.ex kunna lägga upp en kurs så att den består av 50 övningsuppgifter. de 30 första är inte obligatoriska, men bra att göra om du inte kan ämnet sen tidigare. Uppgift 31 och uppåt är examinationsuppgifter, och innehåller inte lika mycket stöd (men fortfarande visst stöd). Klarar man upp till uppgift 45, så är man godkänd på kursen. Lyckas man ta sig högre än uppgift 45 så har man fått ett VG. Viktigt är då självklart att ju högre upp man kommer, desto mindre stöd finns det runtomkring.

Detta kommer att kräva mer arbete och tid att utveckla, och en övning kan bestå av text, länkar, kortare videosekvenser osv, men å andra sidan så är det som är hela kursen. Övningarna är också tänkta att i viss mån vara självrättande, samt ta upp vanliga fel som kan uppstå som man vill förvarna studenterna för. På det sättet eliminerar man förhoppningsvis också viss handledningstid.

I bästa fall skulle man också kunna lägga upp dessa övningar på nätet, och därmed låta studenterna diskutera övningarna med varandra, för att också få ett socialt perspektiv.

Nackdelen jag kan se med ett sånt här upplägg är att det kan bli väldigt statiskt. Ur ett perspektiv tror jag ju på att hitta varje student där dom är, att utgå från studentens egna plats. Jag har också svårt för ett linjärt lärande, då många ämnen INTE är linjära, utan är ett komplext nätverk som hänger samman. En sådan här övningsstruktur blir lätt väldigt linjär.

Hur lägga upp en projekt-baserad kurs?

På mina kurser tycker jag om att ha examinationer i form av lite större slutprojekt. T.ex på en kurs om 3d-grafik så är examinationen en kort 3d-animation.

Jag har provat två typer av upplägg för den typen av kurser, inget som varit riktigt framgångsrikt. Den första är att man ger alla föreläsningar komprimerat i början av kursen, och sen släpper loss studenterna (möjligtvis med inbokade handledningstillfällen).

En liten nackdel med det är att det lätt blir väldigt tomt i schemat. Under flera veckor händer inget i kursen, och framförallt på distanskurser är detta ett problem, för det är många studenter som själv tappar farten då, vilket leder till att många inte slutför kursen.

Ett alternativ är att man sprider ut föreläsningarna över hela kursen mer. Då får man ett jämnare flöde, mer saker händer under hela kursen. Dock har vi då stött på problemet att studenterna upplever att den tid de har för själva projektet blir för kort, och att det alltid finns något i de senare föreläsningarna de hade behövt tidigare. 

Den lösning jag funderat på nu, är att dela upp föreläsningarna i Essentiella föreläsningar och Bonus-föreläsningar (i brist på bättre ord). Första delen av kursen så ger man de föreläsningar som krävs för att klara av examinationsuppgiften (åtminstone för att klara av den för ett stabilt godkänt betyg). 

Därefter, under den tid som studenterna arbetar med projektet så publicerar man mindre föreläsningar, men som innehåller intressant bonusmaterial. Detta bonusmaterial är en liten extra krydda för studenterna att ta del av som kan ge ett mervärde för projektet, samt kursen som helhet, men det är inget som behövs för att klara av projektet som sådant. 

Jag tror att man då täcker in båda sidorna. Studenterna kan börja på projektet tidigt, och får det de behöver för att klara av det, samtidigt som det hela tiden händer saker i kursen som kan ge ett mervärde.

Fusk - Ett pedagogiskt problem

I artikeln Högskolestudenter fuskar mer beskrivs hur fusk blir vanligare och vanligare inom högskolevärlden. Den fusk-metod som ökar mest är plagiering av texter. Oftast är det så att man helt enkelt gör en internetsökning efter ett visst ämne, och sen kopierar man in den text man hittar.

Det är ett problem, men för min del handlar problemet inte så mycket om att det är ett medvetet fusk. Jag tror nämligen inte att det alla gånger handlar om det, utan att det också handlar om brist på kunskap om vad som är och vad som inte är fusk.

Jag täcker sticka ut hakan lite grand här, och säga att om plagiering förekommer på en uppgift så är det för att uppgiften är utformad på ett sådant sätt att den tillåter, och kanske till och med uppmuntrar, plagiering.

Om det är möjligt att plagiera en uppgift, så innebär det också att svaret på uppgiften är kontextlöst, och analogt att uppgiften i sig är kontextlös, dvs att den inte är unik och den kopplar inte till studenten eller studentens kontext. Detta strider till förhållandevis stor del mot tankarna kring sociokulturellt lärande. Enligt detta är byggs lärande upp i varje individs interaktion med omvärlden, i ett kontext.

Jag tror att man kan göra en examination på ett sådant sätt att den kopplar till studentens sociokulturella kontext på olika sätt. Exempel på detta skulle kunna vara

• Projektarbeten där man kombinerar teori och praktik efter ett konkret fall. I det här fallet måste teorin kopplas ihop med med det faktiska fallet. Denna koppling visar ganska bra på studentens förståelse av området
• Att studenten tvingas reflektera kring vad en viss företeelse innebär för just dem i deras situation och hur de kan vidareutveckla den. Gärna ihopkopplat mot andra teorier som studenten har med sig sen tidigare.
• Examination genom diskussion. Antingen skriftligt eller muntligt. Man kan t.ex tänka sig att studenterna ska initiera eller delta i diskussioner på webbforum för att på det sättet visa en förståelse för ett visst ämne.

Inga metoder är 100% säkra, men av erfarenhet så tycker jag att uppgifter som kräver reflektion från studenterna visar långt mycket mer en förståelse för ett område snarare än svar som är kontextlösa och oförankrade i något sammanhang.

•