Häromdan fick jag hem en bok om datorgrafik som jag beställt (närmre bestämt om den teknik som bl.a Pixar använder i filmer som Cars, Hitta Nemo osv). Målsättningen är att få en inblick i och lära mig lite om just den här speciella tekniken.
Efter att ha arbetat mig genom ett par av de olika exemplena i boken så upptäckte jag att boken innehåll en förhållandevis hög nivå av fel. Detta var självklart lite frustrerande, för nu fick jag sitta och leta på andra ställen och hitta andra källor för att lista ut hur det egentligen skulle vara. Efter tredje felet som jag fick lösa så slog en tanke mig. I mitt sökande så fick jag ju själv bygga upp kunskap nog att korrigera felen, och det medförde också att jag lärde mig mer om principerna bakom. Därmed fick jag en djupare förståelse för vad texten och exemplena handlade om än om allting varit rätt från början i boken.
Nu vet jag att det finns många pedagogiska principer som talar emot att man ska visa "fel", men det var ändå en liten ögonöppnare för mig hur mycket jag lärde mig på de här tryckfelen i boken.
2 kommentarer:
Hej Ulf!
Eftersom jag nu har fixat en piffig RSS-feed med alla mina kurskompisars bloggar fick jag omedelbart info om ditt nya inlägg!
Jag tycker det är en mycket intressant reflektion, och jag tror att det ligger en del i faktumet att man kan lära sig mycket då man får "fel" information. Jag minns själv hur jag, under mina studier på Biologlinjen i Uppsala, när jag kommit till en viss punkt i utbildningen började ifrågasätta lärarna, kursupplägget, kurslitteraturen - allt! Jag drevs av helig vrede över en slött och inkompetent upplaggd kurs - struntade i att köpa den anvisade kurslitteraturen och skapade istället min egen litteraturlista, med böcker jag hittade genom att dammsuga Uppsalas bibliotek. Aldrig tidigare hade jag lärt mig så mycket, och aldrig på ett så aktivt sätt! Till saken hör dock att jag hade kommit en bra bit i mina studier, och därför hade de kunskaper som krävdes för att genomskåda lärarna och kursinnehåll. Jag tror alltså att metoden att lära sig själv genom att hitta "fel" endast fungerar då man redan har rätt stora kunskapsreserver och är redo för ett mer övergripande, kritiskt tänkande. För en mer oerfaren student är det bara frustrerande, och det leder förmodligen till att man ger upp. Att drivas av ilska och frustration i sitt lärande fungerar, men jag tror trots allt att det inte är det mest effektiva sättet - mycket energi går åt till att reta sig på felen!
Jo, jag håller med. Jag har ganska mycket programmeringsvana sen tidigare, samt en hyfsad grundförståelse för ämnet. Hade jag inte haft det hade jag förmodligen blivit extremt besviken på boken och inte fått så mycket ut av den. Som det är nu har jag kunnat närma mig felen på samma sätt som jag gör när jag felsöker mina egna program osv.
/U
Skicka en kommentar