Det jag funderar på är hur mycket vi ska hålla studenterna i handen genom utbildningen. Ett vanligt återkommande problem t.ex är att studenter frågar efter information som redan står i dokument upplagda på kurs-info-sidan på internet. Det finns då två diken att hamna i: Det ena är att ha inställningen att "det står redan där och där, hittar studenterna det inte, så får dom skylla sig själv", och den andra är att helt och hållet ta på sig det själv enligt principen att "om det är någon som inte hittar det, så har jag misslyckats med min informations-spridning".
Som vanligt finns sanningen som en flytande gråskala nånstans däremellan. Däremot så finns det två punkter som jag tycker är viktiga i sammanhanget:
- Om vi hela tiden viker oss dubbla för att försäkra oss om att studenterna får reda på allt och förstår allt, så fråntar vi också deras ansvar att ta reda på saker själv. Likväl som att lära sig en viss kurs ämne, så innebär högskolestudier också att man utvecklas i sitt eget lärande överlag. Förhoppningsvis blir man en mer ansvarstagande människa som kan ta reda på saker på egen hand. Om vi hela tiden skickar signalerna att dom inte behöver det, så har de inte heller något incitament att utvecklas på den punkten.
- Den andra punkten är än mer praktisk, och det är tidsåtgången (och i viss mån energi-åtgången). Det tar tid om jag som lärare måste försäkra mig om att varenda student förstått vad som avses. Visst, i vissa fall uttrycker man sig otydligt i ett dokument, och då kan det behövas förtydligas, men jag får vid varje kurstillfälle stora mängder mejl jag sluppit besvara om studenterna faktiskt läst på kurshemsidan. Dessa mejl och undringar tar tid och energi från andra saker jag kunnat göra, som t.ex att utveckla kursen rent pedagogiskt.
Utifrån det känner jag mer och mer att jag åtminstone bör dra ner på min "hjälpsamhet". Detta är inte av elakhet, utan för att kunna lägga ner mer tid och energi på områden och frågor där det faktiskt behövs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar