Format på materialet

Många av mina kurser är helt eller till väldigt stor del webb-baserade. Allt material publiceras på webben, all information publiceras på webben osv. Trots detta formaterar jag många av mina dokument enligt traditionellt upplägg. När jag utformar kursinformation, studiehandledningar osv så är mitt primära format ett A4-papper såsom det är inställt i Word.

Måste det vara så? Diskussioner jag var med i för någon dag sedan fick mig att fundera på om man inte kan tänka på nytt sätt när det gäller utformning av material. Man skulle kunna använda sig av format som är mer anpassade för att läsas på skärm och i större utsträckning använda sig av grafik, bilder och diagram. En enkel början vore att bryta sig loss från A4-mallen och i stället använda ett liggande format som är mer anpassat efter skärmens dimensioner. Word kanske inte är det bästa programmet för detta, men bara att byta till Powerpoint eller liknande skulle kunna vara en intressant möjlighet.

I förlängningen av det här skulle man kunna göra interaktiva eller multimediala dokument. Dit ser jag dock att steget är lite längre.

Principer för e-lärande

I samband med en kurs i Multimediaproduktion fick jag anledning att leta upp riktlinjer och principer för vad man ska tänka på i utformandet av e-lärande-produkter. De är baserade på en kognitivistisk modell, och huvudprincipen är att fokusera budskapet och tänka på att vår förmåga att ta in intryck är begränsad.

De sex principerna är:

• Multimediaprincipen
• Att kombinera text och bild inverkar positivt på inlärande jämfört med om bara text används.
• "Contiguity"-principen
• Om element som hör ihop placeras nära varandra inverkar detta positivt på inlärningen. Därför ska t.ex en förklarande bildtext vara sammanlänkad med bilden, och inte ligga en liten bit därifrån.
• Om man har en uppgift som ska utföras eller en fråga som ska besvaras på ett speciellt sätt, så ska instruktionerna befinna sig i nära anslutning till frågan eller uppgiften. De ska inte hittas på en annan sida.
• Modalitets-principen
• Om det som visas av visuell grafik förklaras med ljud istället för text inverkar detta positivt på inlärande.
• En bakomliggande förklaring är att vår förmåga att ta in intryck via synen är begränsad. Om vi fördelar intrycken på flera sinnen blir det lättare för oss att hantera och bearbeta informationen.
• Redundans-principen
• Om samma information finns som både text och ljud (t.ex en inspelad röst) så kan detta inverka negativt på inlärandet.
  
• Denna princip kan också utvidgas så att om ett komplext skeende visas grafiskt så ska ljud-berättande undvikas. Detta för att det inte ska komma in för mycket information samtidigt.
  
• "Coherency"-principen
• Om för mycket dekorativ grafik/ljud/text används kan detta inverka negativt på inlärandet.
• Bakgrundsljud, för mycket grafisk utsmyckning eller t.ex intressanta anekdoter i text drar uppmärksamheten från det som är relevant.
• Detta gäller även ren text. Studier har visat bl.a följande: En grupp med studenter som fick läsa en "renskalad" text utan kuriosainformation och anekdoter presterade bättre på ett orsak-verkan-prov kring ämnet än en annan grupp som fick läsa exakt samma text, men med kuriosa-information och anekdoter tillagda.
• Personlighetsprincipen
• Användandet av informellt språk och en "pedagogisk agent", dvs någon/ något i applikationen som fungerar som lärare, inverkar positivt på lärandet.
• Denna agent behöver inte se realistisk ut, utan det viktiga är känslan att en person förmedlar informationen.
  

Eftersom jag tittar en del på vilka möljigheter till multimedia-användande webben ger så är det här viktiga principer att ha med sig i utformandet av sina föreläsningar.

Föreläsning baklänges

För ett tag sedan skulle jag ha en föreläsning i ett ganska komplext ämne, och funderade ganska länge på hur jag skulle lägga upp det så att de olika delarna föll på plats på ett naturligt sätt. Den lösning jag kom fram till var helt enkelt att hålla föreläsningen baklänges.

Med det menar jag att jag började att prata om vad slutresultatet skulle vara (just den här föreläsningen handlade om ett steg i en produktionsprocess). Utifrån det kunde jag sen prata om vilka steg som leder fram till slutresultatet, och sen i sin tur vilka steg som leder fram till dessa steg osv.

På det sättet så fick föreläsningen en röd tråd, och när jag berättade om en viss detalj, så visste studenterna redan anledningen till detta, eftersom de redan visste vart föreläsningen var på väg. Min upplevelse var att studenterna fick ett högre helhetsmedvetande, och hade lättare att följa med i föreläsningen. Denna förståelse följde också med till den efterföljande laborationen.

Min tanke är att även i framtiden använda den här principen, och kanske försöka utvärdera när den är användbar och när den mer blir krystad.