Föreläsning baklänges

För ett tag sedan skulle jag ha en föreläsning i ett ganska komplext ämne, och funderade ganska länge på hur jag skulle lägga upp det så att de olika delarna föll på plats på ett naturligt sätt. Den lösning jag kom fram till var helt enkelt att hålla föreläsningen baklänges.

Med det menar jag att jag började att prata om vad slutresultatet skulle vara (just den här föreläsningen handlade om ett steg i en produktionsprocess). Utifrån det kunde jag sen prata om vilka steg som leder fram till slutresultatet, och sen i sin tur vilka steg som leder fram till dessa steg osv.

På det sättet så fick föreläsningen en röd tråd, och när jag berättade om en viss detalj, så visste studenterna redan anledningen till detta, eftersom de redan visste vart föreläsningen var på väg. Min upplevelse var att studenterna fick ett högre helhetsmedvetande, och hade lättare att följa med i föreläsningen. Denna förståelse följde också med till den efterföljande laborationen.

Min tanke är att även i framtiden använda den här principen, och kanske försöka utvärdera när den är användbar och när den mer blir krystad.