söndag 7 september 2008

Lärmiljöer och det icke-linjära lärandet

Ett begrepp som nämns när det gäller lärande, framförallt när vi pratar om mer student-centrerat lärande, är Lärmiljöer. Denna lärmiljö är de resurser och de ramar som finns för studenten att lära sig ett område.

Jay Cross pratar om att vi som lärare sysslar med "learnscapes" och "learnscaping" och drar paralleller med engelskans landscape och landscaping. Han menar att liksom en trädgårdsmästare inte kan kontrollera exakt hur växter och blommer växer i en trädgård så kan lärare inte styra studentens lärande exakt, utan vi kan bara bygga förutsättningarna för ett lärande. Detta gör vi genom att bygga ett learnscape.

Vad innebär då detta att bygga ett learnscape?

Jag vill lyfta fram kopplingar till tre olika områden:

- Islands of Context
- PLE, Personal Learning Environmen
- Det sociala lärandet

Islands of Context

Ken Carrol pratar om Islands of Context som ett system av öar (islands). Varje ö är ett självstående, diskret objekt som lyfter fram en fråga eller ett begrepp inom ett ämne. Poängen med att dessa öar är självstående är att man ska kunna använda dem modulärt i olika sammanhang, samt att de på så sätt kan läsas i olika ordning. Det sistnämnda befrämjar ett icke-linjärt lärande, eftersom jag som student inte behöver läsa objekten i en ordning som någon annan bestämt, utan i den ordning som passar mig bäst efter både mina yttre och inre förutsättningar.

Rent konkret kan en sådan här ö vara en liten kort text eller videoföreläsning kring ett ämne, med länkar till vidare information samt övnings/ reflektionsfrågor.

De frågetecken jag har kring sådana här öar är om inte ett ämne blir alltför fragmentariskt och ytligt om man delar upp det i smådelar. Dessutom kanske det kan vara så att vissa delar i ämnet kräver en viss förförståelse.

Som svar på mina funderingar kan man dock tänka sig följande lösningar

- Alla lärobjekt befinner sig inte på samma "informationdjup". Vissa lärobjekt kanske zoomar in mer på ett delområde, medans andra lärobjekt är av mer översiktlig natur. Man kan tänka sig att man kan kategorisera upp lärobjekt på olika sätt och därmed göra det lättare för studenten att välja passande lärobjekt utifrån sina förutsättningar.
- Man kan dela upp öarna i ö-grupper, som kan ha olika mycket förförståelse som krav. T.ex så kan man tänka sig ett nivå-system där nivå 1-öar inte kräver någon som helst förförståelse, nivå-2 kräver viss förförståelse och nivå-3 kräver förståelse av både nivå 1 och nivå 2 till en viss nivå.
- Slutligen kan varje lärobjekt få en lista med begrepp som man antas kunna innan man ger sig in på lärobjektet. Här får man dock vara försiktig så att man inte bygger in en alltför linjär progression, eftersom det förtar hela tänket med en lärmiljö. Utmaningen att göra öarna så självstående som möjligt ligger fortfarande kvar.

Personal Learning Environments

Teoretiker som David Delgado och Lars Hermansson lyfter upp begreppet Personal Learning Environment, PLE. Ett PLE är något som framförallt studenten bygger upp där man listar resurser, förutsättningar, mål mm som man har kring en viss kurs. Detta kan byggas upp som en mindmap, som ett block där man samlar resurser eller någon form av hemsida.

Vill man använda sig av internet och webben för att bygga upp sitt PLE så föreslår t.ex Tony Carrer verktyg som RSS-läsare, bokmärken på nätet, sociala nätverk och communities, webbsökningsverktyg, personliga bloggar där man journalför sitt lärande, att-göra listor mm.

Mitt PLE är centrat för mitt genomförande av en viss kurs eller inlärandet av ett visst ämne. Det är här jag skriver mina egna mål och funderingar. Detta kan både vara övergripande mål med kursen och specifika frågor och funderingar jag har kring ett visst område. Mitt PLE visar också vart jag kan vända mig för att hitta svaren på dessa frågor, och slutligen så journalför jag svaret i någon form.

Detta PLE kan med fördel läggas upp på nätet via någon av de otal tjänster som finns för att bygga sin egen samlingssida. Delgado föreslår en tjänst som heter Elgg, men man kan lika gärna använda iGoogle eller liknande tjänster för detta.

Genom att låta studenterna bygga sig ett PLE och sen använda det så är det tänkt att lärprocessen blir mer anpassad efter den enskilde studenten.

Vilka frågetecken kan jag se med användandet av PLE? Jag kan se (och vissa författare delar denna farhåga) risker med att studenterna inte förväntar sig den här typen av arbete utan ser framför sig mer "traditionell" undervisning. Jag ska inte lägga in värderingar i detta på något sätt, utan vill bara konstatera att om man vill införa en sådan här idé, så kräver det att man tidigt är tydlig med syftet och målet med arbetet med PLE. Det är viktigt att både studenter och lärare är med på det här arbetssättet om det ska fungera.

En annan risk, som också är kopplad till det här med det icke-linjära lärandet i stort, är att det kan bli för "laissez faire". Det kan finnas en aspekt av "du får göra vad du vill så länge du inte gör fel" i det hela. Eftersom tanken är att studenterna ska röra sig fritt efter sin egen drivkraft så finns risken att de helt enkelt hamnar fel eftersom de a: inte har en tillräcklig egen drivkraft alltid eller b: har svårt att uppfatta vad som är det centrala och viktiga i en viss kurs. Särskilt kritiskt kan detta vara i tidigare kurser där grunden för senare kurser läggs.

Det sociala lärandet

I samband med det icke-linjära lärandet vill jag också lyfta fram vikten av lärande via samtal och utbyte. Detta utbyte kan ske student - student, student-lärare eller student - utomstånde person (t.ex yrkesperson, student från andra skolor mm).

Vår uppgift som "learnscapes" blir i det här sammanhanget att ge möjligheten för kontakter, skapa mötesplatser mm.

Här finns det samma för- och nackdelar som beskrivs inom t.ex PLE. Genom att delta i diskussioner kring ens egna funderingar och frågor så drivs detta lärande primärt av studenten själv. Dock så finns också riskerna med att missa centrala frågor osv.

En författare tar upp frågan kring communities och vilka för och nackdelar de har. Framförallt vill han kanske vara en liten motpol till de som lyfter om communities som det nya miraklet för undervisning.

Han menar att communities är en mardröm för nybörjare: Det finns ingen tydlig struktur, det finns ett överflöd av information, det finns mängder med diskussioner som du hamnar i mitten av och ofta används ett svårförståeligt språk. Communities, menar han, är bra för att hålla sig uppdaterad kring trender eller för att få specifika frågor besvarade, men de är inte bra på att ge en översikt över ett visst område.

Till viss del kan jag hålla med honom, även om jag kan se vissa forum (t.ex cgtalk.com) som har vissa avdelningar som är just "introduktionsavdelningar" där nybörjar kan komma och läsa på för att skapa sig en grundförståelse).

Avslutning

Begreppet icke-linjärt lärande och icke-linjär kunskap ser jag som mer och mer central och viktig inom lärandet. Se tidigare blogginlägg för inledande tankar kring detta. Därför tror jag också på att vi bör skapa en lärmiljö snarare än en lär-väg.

Men, detta innebär inte att vi som lärare ska släppa våra studenter helt. Vi får inte glömma att vi som ämnesexperter har en viss kunskap och viss helhetssyn som kan saknas när man som student närmar sig ett ämne.

Vissa studenter är inte heller alltid så självgående. Detta gör inte att de är sämre studenter eller att de senare kommer att prestera sämre i arbetslivet, utan kan bero på många olika faktorer. Som en artikelförfattare skriver "I believe in the right to choose not to be self-directed". Även här kan vi som lärare behöva träda in och ge incitament och riktlinjer för hur man tar sig vidare.

Detta gäller även för de studenter som har svårt att se vad som finns utanför deras egen kunskapssfär. En del personer kan vara nöjda med det de kan i nuläget och ser inte vilka möjligheter eller vägar som finns utanför deras grannskap.

Den slutsats jag kan dra är att det finns mycket att vinna på att både bygga Islands of Context, dvs lärobjekt och att studenterna får bygga sin egen PLE. Vi måste ge studenterna möjligheterna att utforska själv, men bör också kunna finnas till hands som guider och ledsagare i den karta som vårt ämne erbjuder.

Inga kommentarer: