Vygotsky och innebandy

De senaste veckorna har jag börjat spela innebandy med några av mina kollegor. Det är första gången på länge som jag ägnat mig åt en träningsform som är så pass social som en lagsport ändå är. Visst har jag t.ex varit på på Friskis de senaste åren och gått på både gym och gympapass, men till syvende och sist när du står där och hoppar så är du ändå själv.

Jag har också börjat jogga senaste året, men det är likadant där: Det är jag och enbart jag som springer där i spåret. Innebandyn är mer social, jag spelar tillsammans med andra, jag hejar på och blir påhejad av andra, jag kämpar mot andra osv.

För ett par dagar sedan började jag (återigen) läsa in mig på det sociokulturella perspektivet när det gäller lärande. Herrar Säljö och Vygotsky är det som ledsagat mig genom detta område. Kortfattat så lyfter de upp att vi lär oss genom social samverkan och ett utbyte genom vår omgivning. Vi socialiseras in i kunskap och färdighet.

När jag funderat kring de här termerna så har jag för mig själv ifrågasatt om det här perspektivet kan appliceras på alla utbildningsområden. Kan jag applicera det här på både Litteraturvetenskap, Social Omvårdnad och Linjär Algebra (en gren inom matematiken)? Nyligen kom jag in på om jag kunde applicera det på rent fysiska färdigheter? Kan man applicera det sociokulturella perspektivet på t.ex träning. Mitt första svar lutade att att bli negativt. Hur kan man bli mer vältränad genom att prata om det?

Sen slog det mig att det inte nödvändigtvis behöver handla om att prata om det. Det kan lika gärna handla om att göra saker tillsammans. När andra kämpar om bollen, då kommer jag att kämpa mer om bollen. När någon springer för att hinna först mot målet, då kommer jag att försöka göra detsamma.

Jag vet inte om det beror på motivation eller någon form av socialiseringsprocess eller något annat. Det är, ur ett perspektiv, inte relevant. Det som är relevant är att jag när jag spelar innebandy med andra kämpar mer och hårdare (och därmed blir mer vältränad), utvecklas snabbare i det jag håller på med och känner mig mer tilfreds när det går bra.

Utifrån de erfarenheterna kan jag se att det sociokulturella perspektivet kanske är mer applicerbart än vad jag tidigare tänkt. Jag kan applicera det på att praktisera som sjuksköterska och att komma in i den miljön, och jag kan lika gärna applicera det på att spela innebandy. Mitt misstag var att jag föll i en gammal västerländsk (och framförallt akademisk) fälla: Att separera teori och praktik. Det är lite ironiskt, eftersom jag sedan länge har varit starkt kritisk till denna uppdelning. Dock är det ett ämne för ett annat inlägg, nu ska jag koncentrera mig på innebandy och sociokulturellt perspektiv ett tag, och sen ska jag gå ner och köpa ny klubba... alla andra har ju nya klubbor, det är säkert bra.