För ett par veckor sedan så började den nya höstterminen. Själv närmade jag mig den som jag brukar. Tittade på vilka kurser jag har, vilka kurser som tillkommit osv. Kort sagt: Det var inget speciellt så.
Men, så pratade jag med två bekanta som ska börja plugga för första gången nu i höst. I båda fallen så var de väldigt spända och tyckte att det här med att läsa på högskolan var skrämmande, intressant, roligt, utmanande och ..eh.. lite mer skrämmande.
Kort sagt, för dem var det en av de större sakerna de företagit sig här i livet. Det blev en liten eye-opener för mig. Det jag ser som "ytterliggare en termin" är för många något stort och exceptionellt. Därmed inte sagt att jag är blasé på det eller inte är engagerad i mitt jobb, men däremot så är det lätt att glömma bort vad det betyder att börja på högskolan.
Nästa fråga som väcktes var självklart hur vi kan ta tillvara på denna förväntan, den här känslan. Finns det kanske en risk att vi förstör den genom att överösa de nya studenterna med information till höger och vänster. Kanske vi istället ska ge dom ett inträde i rollen som student, i rollen som vad de nu ska läsa till. Jag tror inte vi välkomnar dem in i akademiker-gemenskapen genom att 15 personer får prata om vad dom gör på skolan under en dag, utan att man lyfter fram upplevelsen, livet som akademiker, och vad de ska läsa till. Det här är inte lätt, men kanske vi som akademiker för ett par minuter bör släppa vårt intellektualiserande, och istället möta de nya studenterna med känslor och upplevelser.
Visa dem vad de kommer att bli (om något), ta dem till labbsalar och demonstrera något som kommer att hända där, visa filmer för medie-studenter osv. Allt för att börja hjälpa till att bygga en roll, för att hålla fast vid studenternas känsla att det här är något stort, spännande och utmanande.
För det är det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar