I ett blogginlägg förra året skrev jag om det icke-linjära lärandet. Grundtanken i det icke-linjära lärandet är att de allra flesta kunskapsområden inte är utlagda längs en linje med en tydlig startpunkt och en entydig väg fram emot att vara "fullärd". Istället är det en karta, ett nätverk av färdigheter, insikter, fakta och förståelser. Vissa av dessa är lättare att ta till sig utan tidigare insikter i ämnet, medans andra kräver mer förkunskaper. Eller snarare, vissa av dessa är lättare att koppla till andra kunskaper osv som ligger utanför ämnet, medans andra är mer beroende av kunskap inom området som sådant.
Den här synen på kunskap ger oss ett litet problem när vi pratar om progression. Plötsligt måste jag i egenskap av undervisare bestämma en färdig startpunkt och slutpunkt. Dessutom försvåras det hela av att progression ställer vissa krav: Om vi har tre kurser efter varandra som ska erbjuda en progression inom ett visst område (och dessutom vara beroende av varandra) så ska man t.ex inte kunna hoppa in direkt på den andra kursen utan att ha förståelsen från den första kursen. Men, om man har en syn som säger att kunskapsområden är icke-linjära så går det alltid att närma sig vilken del som helst inom området på nybörjarnivå. Det kan vara lättare eller svårare, men det är alltid möjligt.
Även om vi bortser från den aspekten så finns det ett par andra problem, som jag dessutom kan tycka är klurigare. Att hitta en startpunkt är lätt, men att hitta en given slutpunkt är svårare. Ju längre vi rör oss från startpunkten, desto mer förgrenas och komplexifieras kunskaps-strukturen vi försöker förmedla. Antingen får vi då skapa fler förgreningar som söker sig längs olika vägar i "ämnes-kartan" eller så får vi försöka få in fler olika delområden i en och samma progression. Frågan är då, vilka områden är mer avancerade än andra? Vad är det som avgör att ett visst område förtjänar att ligga på högre nivå än ett annat?
Jag har just nu inget svar på det här, utan vill med det här blogginlägget mest lufta mina funderingar. Dessa fortsätter dock, och jag återkommer när fler tankar och klurigheter kring detta dyker upp.
Den här synen på kunskap ger oss ett litet problem när vi pratar om progression. Plötsligt måste jag i egenskap av undervisare bestämma en färdig startpunkt och slutpunkt. Dessutom försvåras det hela av att progression ställer vissa krav: Om vi har tre kurser efter varandra som ska erbjuda en progression inom ett visst område (och dessutom vara beroende av varandra) så ska man t.ex inte kunna hoppa in direkt på den andra kursen utan att ha förståelsen från den första kursen. Men, om man har en syn som säger att kunskapsområden är icke-linjära så går det alltid att närma sig vilken del som helst inom området på nybörjarnivå. Det kan vara lättare eller svårare, men det är alltid möjligt.
Även om vi bortser från den aspekten så finns det ett par andra problem, som jag dessutom kan tycka är klurigare. Att hitta en startpunkt är lätt, men att hitta en given slutpunkt är svårare. Ju längre vi rör oss från startpunkten, desto mer förgrenas och komplexifieras kunskaps-strukturen vi försöker förmedla. Antingen får vi då skapa fler förgreningar som söker sig längs olika vägar i "ämnes-kartan" eller så får vi försöka få in fler olika delområden i en och samma progression. Frågan är då, vilka områden är mer avancerade än andra? Vad är det som avgör att ett visst område förtjänar att ligga på högre nivå än ett annat?
Jag har just nu inget svar på det här, utan vill med det här blogginlägget mest lufta mina funderingar. Dessa fortsätter dock, och jag återkommer när fler tankar och klurigheter kring detta dyker upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar