Jag har mer och mer känt att den modellen har vissa nackdelar, och har därför börjat skissa på ett lite alternativt upplägg, som jag kommer att försöka implementera.
Tanken är att hela kursen i princip är en lång serie övningar. De börjar på väldigt enkel, grundläggande nivå. Därefter lägger man till svårigheter allteftersom. Det viktiga här är att övningen innehåller information som krävs för att klara av den. Det är också så att hoppen mellan varje övning ska vara ganska små, så att nästa steg ska aldrig vara oöverstigligt.
Man skulle då t.ex kunna lägga upp en kurs så att den består av 50 övningsuppgifter. de 30 första är inte obligatoriska, men bra att göra om du inte kan ämnet sen tidigare. Uppgift 31 och uppåt är examinationsuppgifter, och innehåller inte lika mycket stöd (men fortfarande visst stöd). Klarar man upp till uppgift 45, så är man godkänd på kursen. Lyckas man ta sig högre än uppgift 45 så har man fått ett VG. Viktigt är då självklart att ju högre upp man kommer, desto mindre stöd finns det runtomkring.
Detta kommer att kräva mer arbete och tid att utveckla, och en övning kan bestå av text, länkar, kortare videosekvenser osv, men å andra sidan så är det som är hela kursen. Övningarna är också tänkta att i viss mån vara självrättande, samt ta upp vanliga fel som kan uppstå som man vill förvarna studenterna för. På det sättet eliminerar man förhoppningsvis också viss handledningstid.
I bästa fall skulle man också kunna lägga upp dessa övningar på nätet, och därmed låta studenterna diskutera övningarna med varandra, för att också få ett socialt perspektiv.
Nackdelen jag kan se med ett sånt här upplägg är att det kan bli väldigt statiskt. Ur ett perspektiv tror jag ju på att hitta varje student där dom är, att utgå från studentens egna plats. Jag har också svårt för ett linjärt lärande, då många ämnen INTE är linjära, utan är ett komplext nätverk som hänger samman. En sådan här övningsstruktur blir lätt väldigt linjär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar