Flow

I artikeln Designing for Flow skriver Jim Ramsey om hur man använder begreppet "Flow" för att designa webb-platser. Han tar bl.a upp fyra principer hämtade från Mihaly Csikszentmihalyi och hur dessa kan appliceras på webbplatser. Som jag ser det skulle det vara intressant att klura på om detta tänk också skulle kunna appliceras på "lärmoduler" för lärande via webben.

Lärande 2.0 - projektarbete

I samband med den kurs i högskolepedagogik jag går nu ska ett projektarbete genomföras. Det ska vara klart i slutet på våren, men ämnet ska väljas nu i december. Efter att ha läst mer om elärande 2.0/ lärande2.0 så har jag kommit fram till att jag gärna undersöker området mer. Så, härmed påbörjas mitt projekt kring lärande2.0

Anledningen att jag väljer att använda mig av uttrycket lärande2.0 är att jag ansera att gränserna mellan elärande och traditionellt lärande blir mer och mer flytande. Många av de tekniker som tidigare tillhört e-lärande och distanslärande är tillämpbara på "när-studier" också. Detta följer ett mönster jag tycker mig se i samhället i stort. Man behöver inte vara datorintresserad för att använda en dator, och ett företag är inte längre ett it-företag bara för att man har en hemsida. It och webben är en naturlig del av vardagen i stället, och på samma sett ser jag att webben i dess moderna form kan vara en naturlig del i undervisningen.

Moodle

Moodle - A Free, Open Source Course Management System for Online Learning

Moodle är ett open source-system för att hantera kurser, baserat på pedagogiska principer enligt egen utsago. Nu har många universitet och högskolor sina egna system, men det kan vara intressant att titta på Moodle för att se hur det är uppbyggt, och om det finns aspekter av det man kan använda sig av även i andra system. Det intressanta är just att de försöker koppla det till pedagogiska tankar och anpassa systemet efter det, snarare än tvärtom.

Lärande 2.0

Stephen Downes skriver i den här artikeln om ett fenomen han kallar E-Learning 2.0. "2.0" syftar till webb2.0, som är ett luddigt samlingsbegrepp för en viss typ av webbplatser som utvecklats de senaste åren. Tanken bakom Webb2.0 är kortfattat ökad interaktivitet, socialt samspel och användarskapat innehåll. Klassiska exempel är Youtube, Myspace och del.icio.us.

Downes menar i sin artikel att det blir både vanligare och lättare att använda dessa tekniker för e-lärande.

I wikipedias artikel om E-Learning 2.0 så nämns det en inlaga om att begreppet bör ändras till Lärande2.0 istället, dvs att inte se e-lärande som något separat från lärande. Istället så ger webb2.0-området mängder med verktyg som kan användas i alla former av undervisning. På så vis suddas gränserna mellan e-lärande och vanligt lärande ut.

Situerat lärande

Det finns teoretiker som Etienne Wanger, Jean Lave m.fl som pratar om situerat lärande och situerad kunskap. Dessa två begrepp är inte samma sak, men intuitivt känns de besläktade. Basen i de båda är att både kunskap och lärande är baserat på det sociala sammanhang de finns i. Lave visade t.ex att husmödrar klarade av matematik för att att kunna shoppa så billigt som möjligt, men klarade inte av motsvarande uppgifter i en klassrumsmiljö.

Jag tycker mig också märka att kurser med social kontakt mellan studenterna, även om det begränsas till forumdiskussioner, engagerar mer och dessa uppgifter verkar göra studenterna mer motiverade. En av mina kollegor, som forskar kring distanslärande och e-lärande, försöker sträva efter mer möljigheter till interaktion mellan studenterna så att det skapas ett sammanhang för lärandet.

Min fundering där är om man kan dra det längre än bara forumdiskussioner eller liknande. Som exemplet med husmödrarna visade så kanske det situerade lärandet måste dras ännu längre. Kan vi skapa t.ex olika virtuella situationer där lärande kan ske eller där vissa koncept kan utforskas?

En fundering jag har, som är halvvägs dit är att ha som uppgift att leta upp en diskussion om ett ämne och göra ett inlägg i den diskussionen, samt redogöra för det inlägget på kursens interna forum. Därefter kan övriga studenter ge inlägg och synpunkter på vad som är sagt i inlägget.

Andra, mer långtgående exempel är att skapa en virtuell värld där koncept kan utforskas eller t.ex Flash-applikationer som simulerar vissa idéer.

Forum på nätet

Ett diskussionsforum på nätet är en mötesplats, ofta ämnes-specifik, där man kan skriva inlägg, besvara frågor eller argumentera för eller emot olika saker. På dessa forum finns alla möjliga typer av inlägg, från väldigt insatta inlägg från personer involverade i relevant branch, till nybörjarfrågor från de som bara är lite nyfikna och till rena personangrepp och smutskastning ibland.

Det finns ett par punkter jag tycker är särskilt intressanta med forum.

• Forum speglar ofta de olika sidor och synpunkter som finns av inom ett särskilt ämne. Är jag intresserad av tv- och datorspel, men inte vet om jag ska köpa mig en tv-spels-konsol eller en spel-dator finns det en uppsjö av debatter om för och nackdelarna med att spela på de olika plattformarna. Jag kan också ta del av om man har två eller flera strömmningar inom ett visst ämne.
  
• Om man följer ett forum, så är det ganska lätt att upptäcka nya trender eller inriktningar inom ett visst ämne.
  
• Ofta har jag upptäckt att små märkliga specialfall kan dyka upp på ett forum. Har man problem med ett visst program eller en viss situation, fast man tycker att man gör som det står i manualen, så har oftast någon annan gjort exakt samma sak som du själv. Man kan då läsa tips om att man måste gå in och ändra där eller där, eller att den och den tillverkaren har en bugg i sin utrustning osv. Man kan också hitta egenheter med lösningar som inte nämns i "vanlig" litteratur.

Relaterat till mina funderingar kring just resurser på internet, så är jag sugen på att använda forum som resurs för lärande av två anledningar.

• Man kan få en annan typ av förståelse via forum än via vanlig litteratur
• Kunskapen om HUR man använder forum kan hjälpa en även i framtiden, oavsett vilket ämne det är man är nyfiken på

Internet som resurs

Det finns mer på nätet än vad jag någonsin kan erbjuda som föreläsare. Tutorials, diskussioner, information, nyheter. Detta måste jag väl kunna utnyttja på ett vettigt sätt i min undervisning.

Jag har ofta försökt lägga upp länksamlingar åt studenterna i samband med mina tidigare kurser, men jag är inte säker på hur mycket de används. Snarare är det så att jag är ganska övertygad om att dessa länkar inte används så farligt mycket. Förmodligen måste jag använda mer specifika länkar (åtminstone till en början), direkt kopplade till kursens eller föreläsningens innehåll. Dessutom bör jag ge uppgifter som handlar om att undersöka dessa länkar, att leta sig vidare, kanske ta del av diskussioner som förs kring olika aspekter av ämnet.

Frågor istället för svar

För ett par dagar sedan så berättade en av mina kollegor att han, när han studerade, hade som princip att alltid ställa minst en fråga till varje föreläsning. Kom han inte på något vettigt han själv undrade, så fick han hitta på något han undrade. Det krävde i sin tur att han satte in sig i materialet på ett annat sätt än han brukar göra.

Den idén tänkte jag att man kunde gå vidare med, och har nu infört i en av mina kurser att studenterna ska lämna in en fråga (enligt vissa krav. Det måste fortfarande vara en vettig fråga) efter varje föreläsning. En del av dessa kan man tänka sig att man går genom på en efterkommande handledning, men framförallt ser jag det som viktigt att närma sig materialet på ett nytt sätt, och jag tror att en sådan här uppgift kan vara ett steg åt det hållet.

Vem är jag?

Jag jobbar som högskoleadjunkt på en lagom stor högskola i mellansverige. Under min tid som anställd här har jag ofta hamnat i diskussioner kring pedagogik och hur undervisning bör se ut för att vara så bra som möjligt. Dessa diskussioner har ofta varit intressanta och givande. Sen i höstas går jag också en kurs i högskolepedagogik, som har startat ännu mer funderingar och vakenhet kring min roll som undervisare och lärare.

Grundfrågeställningen jag brottas mycket med är min roll i sammanhanget. Tidigare hade jag utan att blinka sagt att min roll är att förstå mitt ämne och hitta sätt att förmedla denna förståelse på bästa sätt via olika pedagogiska grepp.

I takt med att min erfarenhet ökar, att jag tagit del av mer kollegors erfarenhet och jag läst mer inom området har jag fått upp ögonen för att det här inte nödvändigtvis måste vara enda vägen. Jag tror fortfarande att den s.k förmedlingspedagogiken har viktiga aspekter, men man måste inte stanna bara där.

En viktig aspekt av lärande som jag mer och mer känner av är att jag inte kan lära någon något. De kan bara lära sig själv. I det lärandet kan jag har många olika roller. Dels kan jag underlätta för studenterna att lära sig själv genom att ge bra exempel, förklaringar och modeller, men jag kan också sätta upp situationer för dem så att de kan söka sin kunskap på andra sätt själv.

Den här bloggen kommer att vara en liten processbeskrivning där jag tar upp funderingar, frågor och idéer jag har kring lärande och undervisning.