Stephen Downes skriver i den här artikeln om ett fenomen han kallar E-Learning 2.0. "2.0" syftar till webb2.0, som är ett luddigt samlingsbegrepp för en viss typ av webbplatser som utvecklats de senaste åren. Tanken bakom Webb2.0 är kortfattat ökad interaktivitet, socialt samspel och användarskapat innehåll. Klassiska exempel är Youtube, Myspace och del.icio.us.
Downes menar i sin artikel att det blir både vanligare och lättare att använda dessa tekniker för e-lärande.
I wikipedias artikel om E-Learning 2.0 så nämns det en inlaga om att begreppet bör ändras till Lärande2.0 istället, dvs att inte se e-lärande som något separat från lärande. Istället så ger webb2.0-området mängder med verktyg som kan användas i alla former av undervisning. På så vis suddas gränserna mellan e-lärande och vanligt lärande ut.
Downes menar i sin artikel att det blir både vanligare och lättare att använda dessa tekniker för e-lärande.
I wikipedias artikel om E-Learning 2.0 så nämns det en inlaga om att begreppet bör ändras till Lärande2.0 istället, dvs att inte se e-lärande som något separat från lärande. Istället så ger webb2.0-området mängder med verktyg som kan användas i alla former av undervisning. På så vis suddas gränserna mellan e-lärande och vanligt lärande ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar