I artikeln ovan så pratas det om ett numera klassiskt experiment. Ett barn placerades i ett rum, och i rummet fanns det en skål med lite godis och andra godsaker. De fick sen reda på av "experimentledaren" att de kunde antingen få lite godis nu, eller få mer godis sen om de kunde vänta i rummet själva i en kvart utan att ta från godis-skålen.
En del barn kunde vänta den utsatta tiden, medans andra barn inte klarade detta, utan tog godis från skålen innan den vuxna personen kom tillbaka.
När detta experiment sen följdes upp visade det sig att resultatet av detta experiment hade ett tydligt samband med hur det gick för barnen senare i livet. De som lyckades vänta klarade sig överlag bättre än de barn som inte kunde vänta. De sistnämnda hade också mer problem med droger, sociala problem mm, medans de väntande barnen klarade skolan bättre, hade bättre prov-resultat och läste på högre nivå.
Artikeln ovan har denna studie som utgångspunkt, men tittar sen vidare på om den här självkontrollen, att man klarar av det som kallas "fördröjd belöning" är något man kan lära sig. Experimentet visade på att det i stunden gick att lära barnen att "lura sig själva" att stå ut, genom att t.ex tänka på annat, men man vet inte om det är något som fastnade mer långsiktigt, eller om det bara var applicerbart där och då.
De hittade dock en grupp vuxna som inte klarade av att vänta som barn, men som vuxna verkade ha lärt sig att vänta på belöning.
Är detta något vi bör lägga mer fokus på? I skolan lär vi oss en mängd intellektuella färdigheter, men vi lär oss väldigt sällan självkontroll, hur vi kan lura våra hjärnor att vänta. Som lärare är jag också intresserad av det på ett yrkesmässigt plan. Hur kan jag föra det vidare till mina studenter?
Särskilt viktigt kan jag se det i ljuset av att intelligens verkar ha mindre vikt för studier och "framgång" än just hängivenhet, självkontroll och förmågan att skjuta upp en belöning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar